Den tysta forsen

…bevarar ännu spåren av det som en gång var. Men snart kommer vårfloden igen :)

(Dönfossen, Skjåk kommune, Norge 1 augusti)

För 100 år sedan

(Partille 17 november)

…skrev Ernst Didring nedanstående rader i boken ”vilsna vandrare”. Publicerad 1911. Lite smått fascinerande att det hunnit gå mer än ett sekel sedan han satte ord på känslan. Jag hade aldrig hört talas om Didring tidigare.

…

”Naturskräck”, hviskar jag och
går honom närmare.

”En oförklarlig ångest”, fortsätter jag, ”af
syner och ljud, af dimmor, som spöklika klättra
uppför stegen där, af kalla fingrar, som klamra
sig fast vid ens kläder, af osynliga syner, magrare
än döden, men fulla af all naturens ofattliga
skräck, som kommer barnen att gråta i mörka
skogen och gamlingarna att skälfva i stugmörkret
och tända ljus och trösta sig med guds ord;
ångesten af att aldrig vara ensam utan alltid ha
sin dödsfiende bakom sig, lurande på någon ännu
okänd grymhet och flätande in sitt öde med ens
eget i ett virrvarr, som man aldrig hittar ur utan
bara känner som naturskräck?”

…

Hittade utkastet genom projekt Runeberg som är ett ideellt projekt för att göra klassisk nordisk litteratur tillgänglig på nätet.

Semesterfragment2

(Partille 23 juli)

Tillbakablick

 

…på våren som gick och som trots allt fastnade på bild, även om det inte lagts ut så många här på bloggen.

(Jonsered, Partille 11 maj)

Mot okänt mål

”En man är aldrig samma person efter att han kommit ner från ett berg”, heter det ju… men vad händer om man går över en bro. Tja, det finns bara ett sätt att ta reda på det.

Bilden är inspirerad från Håkan Dalåkers bild från samma ställe. Tack Håkan! Intressant att vi valde helt olika utgångspunkt för bilderna.

(Jonsered, Partille 24 juni)

Undervattensdröm

(Göteborg 23 juni)