Ett öde värre än döden

Mitt nya rum har inga fönster. Det är mörkare än en vinternatt och hit in når inga ljud. Vem som helst hade blivit galen i den här fångenskapen. Men för mig är det inget annat än en katastrof eftersom jag är, och alltid har varit, stum. Jag saknar mitt gamla rum som låg i händelsernas centrum. Från mitt fönster kunde jag följa vad som hände ute på gatan. Det sista jag minns är hur de första snöflingorna precis hade börjat falla utanför. Jag har alltid, så länge som jag kan minnas, önskat att någon skulle ta mig härifrån. Med mörkret släcktes den sista strimman av hopp – bokstavligen.

Läs hela novellen här:

Ett öde värre än döden

Fotnot: Berättelsen är en del av kursen Svenska och det skrivna ordet, som ingår i YH-programmet ”Storytelling – för strategisk kommunikation” i Växjö. Utbildningen anordnas av NBI – Nordic Business Institute. Temat för novellen var Vinter, och helst ha ett överraskande slut.

Annonser