Tiden kröks i vattnet när luftbubblorna fryser till is på sin väg upp till ytan; som om de vore en outtalad tanke som ivrigt väntar på att berättas. Under tiden kan du betrakta tanken utifrån. Vända och vrida på den. Byta perspektiv. Du har också makten när du ska berätta. Men för alla inblandade är konsekvenserna ännu okända.

Ett annat fruset ögonblick är när vi inser att något oundvikligt håller på att hända. Som i den millisekund när vi inser att vi kommer att slå oss. Men vi har ännu inte slagit i backen. Vi har knappt hunnit få fram en skyddande arm. Vi har bara ryckts loss från den tanke eller mening som vi nyss befann oss i. I denna nya insikt betraktar vi bävande hur isen smälter och bubblorna når ytan… Efteråt är det som om isen aldrig funnits. Vi lever bara med konsekvensen.

 

(Partille, 6 januari 2012)

Annonser