”Livet i åtta bitar”


Ner i avloppsröret går det med en väldig fart. Att hissa upp sig i flaggstången går också i ett huj. Men vägen dit är farofylld och ibland går den under jord. En viss tvekan uppstår också när elden från Draken kommer flygande. Men om det går illa kan hans bror Luigi rycka in. Minns ni? Nintendo 8-bitars och första gången man satte i gång Super Mario Bros. För andra är Pong den första riktiga tv-spelsupplevelsen. Minns ni lukten från elektroniken första gången inne i en datorbutik? Hyllorna frestade med Amiga och Atari. Båda fick ersättare men jakten på den ultimata tv-spelsupplevelsen fortsatte att engagera både tillverkare och spelare – ganska långt upp i åldrarna ska tilläggas.

En ännu äldre värld öppnar sig när jag står bland dammiga hyllor i en secondhandbutik i Jonsered och hittar klassiska sällskapsspel som ”Mad” och ”Tjuv och Polis”. Men de är av så tidig art att jag själv var för liten när mina äldre kusiner spelade dem. Men fyndet var mer eller mindre som att upptäcka en förlorad värld. Så jag kunde inte motstå frestelsen.
–Vänta, jag måste bara köpa de här! sa jag.
Och så bestämdes det att det skulle bli spelkväll. Känslan var som en upptäcktsfärd i andras fotspår – en blandning mellan nostalgi och adrenalin.
 
Jag fick dock låna Nintendos Game & watchspel när jag var på besök hos kusinerna. Och hemma har jag rotat fram de egna Game & watchspelen Mickey Mouse i hönsgården och Pinball. Den sista med dubbla skärmar kan tilläggas. Att försöka varva hönsgårdsspelet verkar dock vara en omöjlighet nu.
Försök att slå en 10-åring i tv-spel… det är omöjligt! Synapserna och fattningsförmågan var ofelbar och omedelbar. Då gick det att varva spelet otaliga gånger. Några år senare tävlade jag och en kompis om vem som kunde klara av att varva Super Mario bros flest gånger utan att dö. Själv ledsnade jag efter att ha varvat ett tiotal gånger medan han kunde varva minst 50 gånger. Sedan har det bara gått utför i spelvärlden. Tetris lockade aldrig, möjligen efterträdaren Hextris som fortfarande går att spela på nätet. Inte ens tredimensionella äventyrsspel lockar… Men hela branschen är nu mer en hajp med speltidningar, recensioner och bloggar. Själv tycker jag dock att Wii mest är som en gäspning. Fram tills dess att nioåringen frågade om vi skulle spela ett bilspel, ska tilläggas. Och, shit vad kul det var!
 
Drömmen om den ultimata spelupplevelsen började ta fart igen. Kanske finns den i någon framtida konsol. Under tiden ska jag gå på jakt efter ett Donkey Kong och kanske ett begagnat Nintendo 8-bitars. Det är både nostalgi och adrenalin.
 
Rikard Jansson, reporter
 
Krönikan var publicerad i SLA, Skaraborgs Allehanda 2 april.
Annonser