… eller ”dagen då monarkin var i fara” ;)

Kung Rikard IV vaknade i sin övertygelse om att rikets undersåtar även denna dag skulle underkasta sig hans vilja.  Men någon hade mage att skämta aprilo med honom…

Det visade sig att hans fantastiska fuskbygge till borg hade våldgästats av vandaler. Vems illvilja hade nått ända fram till sovrumsgallret? Det fanns bara ett sätt att ta reda på det. Att ge sig ut och hitta den skyldige. För kungarikets fasad var om nöden tvungen att upprätthållas, till varje pris.

Den egna förträffligheten hade redan stigit honom åt huvudet och några planer hann inte smidas. Monarken var tvungen att agera direkt.

Hmm, där stod livvakten som vanligt i givakt. Han gjorde sig nog till för han stod där med en påklistrat oskyldig min. Hade han till och med mage att lyssna på musik i aj-fånen när kungen spände ögonen i honom?

Det var kallt ute och det fanns inte tid för varken förklaringar eller bortförklaringar. Den ende inom synhåll fick alltså bli hans syndabock, hans parhäst genom alla år, tillika hans livvakt. När denne såg kungens aggressiva min satte han genast igång med att skramla med sitt vapen. Det dröjde inte många ögonblick förrän en bitter strid utkämpades mitt ute på den osandade borggården.

Men tillfället var illa valt för kungen hade inte hunnit äta sitt morgonäpple och var strax helt ur balans när kolhydraterna övergav hans veka kropp. I ett svagt ögonblick råkade han dessutom i förhandling med sin kombatant och förlorade fotfästet.

Men plötsligt kom undsättning från oväntat håll. Det var drottningen som vaknade ur sin skönhetssömn och undrade vad som stod på. När hon fick se vad som stod på kom gensvaret som på signal. I kungens anlete detonerade en snöbomb och kampen var över. Drottningen hade nämligen tjuvtränat på snöbollskastning på sitt nyinköpta Wii.

Som ur en förtrollning vaknade kungen nu när han fick se sin drottning. Dessutom visade det sig att hovfotografen Petra Lundgren redan från början hade intagit position och dokumenterat hela händelseförloppet. Den bittra striden var nu ett minne blott och det var idel glada miner när hovfotografen bad det kungliga följet att ställa upp för att få den glada stunden förevigad.

Slutet gott allting gott… bortsett från att en klottrare fortfarande går lös där ute i kungariket…

Annonser