När självbilden stämmer överens med den fysiska bilden händer något märkligt inombords! Jag upptäckte mer av mig själv genom det här självporträttet, som togs i naturreservatet i Forentop, mellan Falköping och Skara. För vad är det som säger att ansiktsdragen måste synas för att vara en bild av sig själv? Nej inget egentligen.

Bitar föll på plats när jag började tolka bilden. Här fanns drag som jag gärna själv tillmätte mig. En utsträckt hand som slutar i en twist, symboliserar dels en önskan om att vara tillmötesgående. Men lika mycket visar de ett ständiga behovet av att vara mig själv. Men också behovet av att leva ett kontrastrikt liv.

Av att se andra saker i det uppenbara är en utmaning, både allmänt och i jobbet. Här blev en ålderstigen knot kuliss för en svepande handrörelse och en tillfällig scen för ett ljusspel, bara några minuter långt. Ljuset föll mellan bakgrundens träd och återspeglar de tillfälligheter som vill alla lever under. Omständigheterna? Jo, att vi själva måste söka upp de möjligheter som finns. och att våga ta chansen när den kommer. Varje tillfälle är unikt.

Annonser